Lefseklining
Oppskrift på Lefseklining
Ingredienser:1/2 kg byggmel Til dynking: Til smøring: |
|
Deigen lages i et trau som til flatbrød, men deigen skal være litt løsere. Bruk byggmel som utbakingsmel, og kjevl ut store flate leiver. Leivene bør stekes etter hvert som de kjevles ut.
Når leiven er halvstekt, tar du den av takken og legger den tilbake på bakstebordet. Dynk/pensle den med halvpiskede egg eller blandingen av egg og nysilt melk før du steker lefsen ferdig. Lefsen er ferdig når den er gjennomstekt, men den skal fortsatt være myk og ha en lys farge. Når lefsene er stekte, legger du dem under et klede eller kjøkkenhåndduk så de holder seg myke til du er ferdig med stekingen.
Lefsene bør brukes samme dag som de er stekt for at lefsekliningen skal bli best. Smør lefsene med smør og sur mysost, eller gombe, og brett dem dobbelt et par ganger. Bruk smør mellom lagene så de holder sammen.
Kok kaffe og nyt nystekt lefseklining!
Dette er enda en lefseoppskrift jeg har fått fra Mormor, men jeg vet ikke hvor i landet eller fra hvem den kommer fra. Lefseklining ble nok brukt mer i andre deler av landet, og jeg er usikker på om det var/er vanlig å bruke gombe i lefseklining.
För länge sedan gjordes klining i trakterna av Nordli på den svenska, jämtlänska sidan av gränsen. Jag ska försöka förklara så gott jag kan - med reservation för att jag kan ha missuppfattat någon detalj.
Degen består av kornmjöl, rågmjöl lite vetemjöl och mjölk. Man bakar ut degen till tunna kakor och gräddar hastigt. När de kallnat gör man en smet av vetemjöl och mjölk som kammas ut på brödkakorna. Därefter gräddas allt en gång till, ordentligt den här gången.
Gräddningen sker bakugn. Den man gräddar tunnbröd i.
Kakan blöts så att den blir mjuk och får torka i en halvtimme. Sedan blöts den en gång till och får torka på nytt.
Smör och socker blandas och kletas ut på kakan. Den viks i hop och man klipper bort kanter som är brända.
Kakan delas i fyra bitar.
Det skulle förvåna mig mycket om inte den här kliningen har sitt ursprung i Norge. De norska banden till den här trakten är mycket starka.
7. oktober, 2007 kl: 15:32Tack för besöket på min blogg, Hasse.
Jag har hittat en bok skriven av en gammal folklivsforskare som hette Levi Johansson, f. 1883. I boken skriver han så här om “klining”:
“-Av finaste kornmjöl bakade man relativt tjockt tunnbröd av vanlig storlek, d.v.s en halv meter i diameter. Kakorna naggades bara på den ena sidan och fingo icke sprödgräddas. Den onaggade sidan beströk man med råmjölk, ifall man råkade ha sådan, eljes med en tunn smet av antingen vete- eller potatismjöl och mjölk, varefter man med grovsidan av en mässingkam liksom ådrade denna beläggning. Detta kallades att “kruus” kliningsbrödet. Sedan höll man kakan på en käpp framför en flammande klar eld tills det påsmetade hade torkat och helst blivit en liten aning brunt. Sedan kakan kallnat, beströk man den osmorda sidan med svagt saltat smör, ju tjockare desto bättre. Hade man tillgång till sirap penslade man ett tunt skikt därav över smöret med en hares framtass som verktyg, I senare tid sockrade man hellre kliningen. Kakan veks därpå dubbel med smör mot smör, jämnklipptes i kanten och delades i tre lika stora sektorer, var och en kallad “i kjennings-sneij ……”
8. oktober, 2007 kl: 0:28